FN dagen väcker starka känslor!
På FN dagen den 24 oktober var jag i Piteå kommun och pratade om mänskliga rättigheter, mångfaldsfrågor, fördomar, varför vi ska arbeta med mångfald och hur vi kan gå från teori till praktik. Som luttrad utbildare vet jag att det alltid finns människor i rummet som inte delar  demokratiska värderingar utan tycker att människors olika värde är en viktig princip att upprätthålla. Fast bara om hen inte själv drabbas av dom förstås………

FN dagen har passerat och vi skulle alla behöva fundera över vad mänskliga rättigheter innebär i praktiken. Vad har arbetsgivare för ansvar? Vad kan jag göra i min vardag? Och hur kan jag utmana mig själv?

FN-dagen är en temadag som firas till minne av FN stadgan som trädde i kraft den 24 oktober 1948. Delegationen av 51 länder som samlades i San Fransisco år 1945 lovade ” att rädda kommande släktled undan krigets gissel” och att “betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer” samt “att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet”. Stora frågor och stora ambitioner skulle man kunna säga men också ett uttryck för en vision för världens barn.
Tanken om samarbete mellan länder för att motverka krig och att skapa en plattform för utveckling har starkt stöd i demokratiteori och utgör också grunden för EU:s samarbete. Men självklart finns många utmaningar idag inom FN; administrationen, vetorätten men inte minst de antidemokratiska rörelser som växer sig allt starkare även i Sverige.


Stödet för FN i Sverige är starkt och det gäller både bland folk i allmänhet och inom politiken. Sverige är en stor givare och bidrar framförallt inom humanitära insatser, utvecklingsarbete men också till FN:s olika organisationer. Sverige har en ständig representant på plats i New York och har under åren haft många kända svenska företrädare. Den mest kända svensken är Dag Hammarskjöld, FN:s generalssekreterare 1953-61 men vi har andra exempel som Folke Bernadotte, Alva Myrdal, Agda Rössel, Jan Eliasson, Rolf Ekéus, Hans Corell, Hans Blix, Carolyn Hannan, Inga-Britt Ahlenius, Annika Söder, Krister Thelin och Margot Wallström. Sverige är ett land vars varumärke är förknippat med alla människors lika värde, solidaritet och jämställdhet åtminstone officiellt.

Men, rättighets begreppet är komplicerat för när det kommer till innehåll blir frågan kontroversiell även i Sverige.  Frågor som rör lönediskriminering (idag ca 6%) dvs lika lön för lika arbete blir marginaliserad liksom frågor som rör makt och inflytande över kapital och egendom (77% män i bolagsstyrelser och en handfull kvinnor som styr börsbolagen).

Flyktingmottagningar blir nedbrända och kommuner som tex Piteå  ligger i botten vad gäller nysvenskar. Diskriminering blir en del av dessa nyinflyttade svenskars vardag mycket på grund av intolerans och rädsla för det okända. Sverige är ett öppet land där vi har rätt och kan uttrycka våra åsikter i media och på gator och torg, åsiktsfrihet och rätten att demonstrera är en grundläggande del av demokratin men vi har inte rätt att hota. Men på vilket sätt tar media ett ansvar för demokratin när proffstyckare, antifeminister eller rasister anses som ett piggt inslag i morgonsoffan utan att bemötas av forskning och fakta? Peter Wolodarski, ledarskribent på Dagens nyheter funderar över frågan “Hur mycket invandring tål Sverige?” och menar att det svaret inte är ekonomiskt utan mentalt och avgörs av föreställningar om vad som definierar en människas tillhörighet. (twitter.com/pwolodarski)

Alla arbetsgivare och politiker borde förstå att det för Sveriges bästa nu måste till ett gemensamt ansvarstagande som handlar om att skapa förutsättningar för stabilitet och minska risken för upplopp, utanförskap och hot. Vi kan kalla det socialt ansvarstagande men vi kan också kalla det att stärka demokratiska värderingar.  Det första handlar om att följa den lagstiftning som finns tex diskrimineringslagen. Det andra handlar om CSR, företagens sociala ansvarstagande. Det handlar med andra ord om allt från att arbeta för lika lön som att skapa ledningsgrupper som speglar samhället eller att anställa personer som just flytt från ett krigshärjat land. Det blir intressant att följa Piteå kommun och dess politiker i hur de ska hantera de hot som kom i samband med mångfaldsdagen. Tar hen det på allvar så involveras alla chefer och medarbetare men också det civila samhället, förstår hen inte bättre så förblir det en fråga för en krisgrupp.

Vad kan jag göra och hur utmanar jag mig själv? Jag kan börja med att ägna en tanke åt att behandla andra som jag själv vill bli behandlad.  En annan väg fram är att börja resa på ett annat sätt; välj bort charter för Servas, en organisation som utgår från grundstenarna förståelse, världsfred  och tolerans. Servas grundades 1949 och bygger i sin enkelhet på att värdar bjuder in resenärer till sina hem i utbyte mot en dialog. Syftet är att öka förståelsen mellan olika människor och kulturer. Grundtanken sammanfattas bra av Mahatma Gandhi:

“With every true friendship we build more firmly the foundations
on which the peace of the whole world rests.”

Så istället för den traditionella charterresan så kommer jag nästa gång att välja att resa med Servas eller så väljer jag att vara servasvärd och då kommer hela världen till mig! www.servas.se

Hälsar Ann-Katrine Roth