Just hemkommen från en workshop på temat Womens leadership och några dagars semester i Kambodja tar jag mig tid att fundera över hur många män och några få kvinnor utövar makt, många gånger i eget ekonomiskt intresse samt hur svårt det är att gå från ord till handling om viljan att förändra(s) saknas.

Vi var fem svenska jämställdhetsexperter och ICLD (icld.se) som deltog i ett expert utbyte, finansierat av Svenska Institutet (si.se), i Kambodjas huvudstad Phnom Phen. Temat var womens leadership och frågorna som lyftes; genderequality, human rights, democracy , gendermainstreaming och masculinity. Tyvärr fick vi konkurrens av Obama som förorsakade trafik kaos men vi fick också draghjälp eftersom ASEAN mötet handlade inte bara om ekonomi utan också om mänskliga rättigheter.  Mänskliga rättigheter är som många förstått en förutsättning för ett lands utveckling och eftersom länder består av kvinnor och män så blir slutsatsen: ingen ekonomisk tillväxt utan kvinnors deltagande! Något som kanske Sverige bör tänka på i debatten om fler kvinnor i näringslivets topp !

Kambodja är ett land som har en mörk nutids historia. Samtidigt som jag gick på universitetet och läste juridik åren 1976-79 utrotades eller dog 25%av befolkningen i Kambodja, inget vi diskuterade. Pol Pot regimen som för övrigt stöttades av Sveriges dåvarande regering och intellektuella företrädare tex Jan Myrdal, tog kål på befolkningen utifrån en kommunistisk ideologi  som handlade om att tömma städer och sätta igång jordbruksproduktion . Men det handlade också om att få folket att ”tänka rätt”. Och det gjordes genom ett systematiskt angiveri system med tortyr och massmord. Detta kan bla bevittnas på det beryktade killing fields en halvtimmes färd från huvudstaden. Själva satt maktens män, utbildade i Paris, väl förskansade i sina palats och åt sig mätta. Känner vi igen bilden?

Kambodja har ca 15 miljoner innevånare, medelåldern är 63 år, ( att jämföra med Sverige 83år för kvinnor  och 79år  för män)  dödligheten 55 per 1000 födda ( att jämföra med Sverige 3 per 1000) och läskunnigheten ligger på 74% för befolkningen. Hur förändras siffrorna om vi lägger på en genuslins?

Medelåldern för Kambodjanska kvinnor är 65 år och för männen 60 år. Läskunniga är 66,8% av kvinnorna och 79% av männen allt enligt ”Cambodia socio economic survey”, 2009. Genom att synliggöra kön ser vi att det finns skillnader mellan könen. Vad blir då konsekvenserna av detta?

Vad händer om läskunnigheten är begränsad, liksom tillgång till tv, mobiler och internet och samhället har ett viktigt budskap att förmedla? Jo, då kan affischer med bilder vara till hjälp. Här nedan några exempel.

Bristande läskunnighet leder till fattigdom

Är bristande läskunnighet ett problem? Ja, och det är kopplat till kön. Flickor som inte får gå i skolan utan tvingas vara hemma och hjälpa till eller som i Kambodja, sälja sig själva eller saker på stranden, blir bortgifta tidigt eftersom de anses vara en belastning för familjen. Bristande läskunnighet leder också till tidiga barnafödslar eftersom flickor inte kan läsa hur preventivmedel fungerar eller hur hon kan skydda sig mot tex HIV. Tidiga barnafödslar leder till att unga flickor dör i barnsäng men också till att de nyfödda barnen dör pga undernäring då den unga modern inte kan läsa om omhändertagande, hygien mm. Ofta föds fler barn och den unga kvinnan har svårt att försörja sig och bristande läskunnighet blir inkörsporten till fattigdom!

Vad gör då Kambodja? Jo, redan 1992 undertecknade landet CEDAW konventionen (Convention Elimination Discrimination Against Women). Konventionen tar upp ett antal olika områden, artiklar och ska ”införa principen om jämställdhet mellan kvinnor och män i sina nationella grundlagar eller andra författningar och att säkerställa denna princip genomförs i praktiken”.  Kambodja har implementerat en stor del av konventionen men trots detta saknar Kambodja en lag som säkerställer att flickor och pojkar går i skolan.

Politiska beslut flyttar fram positioner

En slutsats vi drog av vårt expertutbyte var bla att trots att den legala plattformen finns på plats krävs en politisk vilja att förändra för framförallt flickor och kvinnor. Där finns ingen skillnad mellan Sverige och Kambodja!

För att flytta fram positionerna, oavsett hur långt vi har kommit, krävs politiska beslut, marknaden kommer inte att röra sig i en riktning som innebär att alla flickor i Kambodja går i skolan! Inte heller verkar det som att alla svenska börsföretag kommer att röra sig i en riktning som innebär fler kvinnor på toppen, tvärtom. Så en slutsats är ”same, same but different!”

Så frågan är vad gör du för att flytta fram positionerna?

Hälsar Ann-katrine

För mer info besök

sida.se

un.org

cedaw.org