Kvinnors sjukfrånvaro är i princip dubbelt så hög jämfört med männens och det är en dyr historia, 11,4 miljarder kronor betalades ut under år 2011. För första gången diskuteras ojämställdhet som en orsak till att kvinnor mår sämre än män och att problemen både är strukturella och individbaserade.

Bilden: år 2012 artikel DN 121008

Regeringen har gett bland annat Arbetsmiljöverket, AMV, i uppdrag att arbeta med frågan och som ett led i det har vi varit ett gäng som rest runt i landet och utbildat samtliga medarbetare att bli mer genusmedvetna. Målet är bland annat att AMV i sina inspektioner ska ställa krav på arbetsgivare och bidra till att skapa en bättre arbetsmiljö även för kvinnor.
Problemen är strukturella och många områden och yrken där Kvinnor arbetar kännetecknas av dåliga löner och ofrivilliga deltider*, brist på inflytande och ansträngda ekonomier med ständiga brister på resurser. Professor Töres Theorell , Karolinska Institutet, KI, pekar på Karaseks krav-modell som en förklaring till kvinnors ohälsa: en person som under lång tid utsätts för både höga arbetskrav och små möjligheter att kontrollera den egna arbetssituationen löper större risk att bli sjuk än andra.
Men, Vilka jobb talar vi om?

Vi talar till exempel om vård och skola. 80% av de anställda inom alla kommuner och landsting är kvinnor och om politikerna bara börjar att ta ansvar för den offentliga sektorn så kommer vi att komma åt det som regeringen beskriver som en viktig fråga; kvinnors sjukfrånvaro.
Men kvinnors ohälsa är också individbaserad; kvinnor förväntas många gånger att ta ansvar som om de vore hemma fruar trots att de yrkesarbetar. Kvinnor tar ett större ansvar jämfört med män inte bara för hem, barn, sociala relationer utan också för att vardagslivet ska flyta på. Detta fungerar oftast till dess att kvinnor går in i väggen eller då skilsmässan är ett faktum. Då sätter kvinnorna (och männen) ner fötterna och säger, det räcker!
Frågan är bara hur inbromsningen ska se ut?

Kom med förslag! /Ann-Katrine